Studentaktivisterna Geeta Kumari, 23, och Salonee Shital, 22, engagerar sig för att skapa en drägligare vardag för Delhis kvinnor. Foto: Daniella Backlund Fem minuter härifrån, för tre år sedan, skedde gruppvåldtäkten som skakade om hela Indien.

De grymma detaljerna lät inte vänta på sig i nyhetstexterna. Om metallstängerna som de fyra förövarna använde. Om den 23-åriga sjukgymnaststudenten som under två veckor svävade mellan liv och död med utslitna inälvor, och till sist avled.

Studentorganisationen All India Students’ Association (AISA), där Geeta Kumari är medlem, var bland de första att protestera mot könsrelaterat våld de där decemberdagarna 2012. När hon själv nådde centrala Delhi var stämningen hätsk.

– Vi hörde en massa slagord om att man skulle hänga våldtäktsmännen, säger hon.

Geeta Kumari och hennes föreningskamrater ville förflytta diskussionen. – Våldtäkter handlar inte bara om själva våldtäkterna. Det finns en maktkomponent. Därför ville vi börja prata om kvinnors frihet.

Budskapen tävlar med varandra i JNU:s kårhus. Foto: Daniella Backlund I kårentrén sitter dussintals lappar om socioekonomiskt och andra former av förtryck, men inte en enda om kvinnornas kamp. Frågan är hur mycket som har hänt sedan Indiens mest omskrivna våldtäkt.

Under 2014 ökade antalet anmälda våldtäktsfall i Indien med nästan 50 procent mot 2012. Siffran antyder att motståndet till sexuellt våld har växt sedan de stora protesterna.

Men sexuellt våld är en känslig fråga i Indien. Hjälparbetare rodnar när vi frågar vad som hänt på tre år. En av dem råder oss att inte rapportera om något som vid det här laget har hunnit bli “old news”.

Tidigare var inställningen att offren lika gärna kunde dö.

På en av lekplatserna i Shashi Garden får getter, kor och barn samsas om utrymmet. Foto: Daniella Backlund Ändå verkar attityderna skifta. Våldtäkter anses till exempel inte vara offrets fel i samma utsträckning i dag, säger studenten Salonee Shital.

– Tidigare var inställningen att offren lika gärna kunde dö, antingen under brottet eller efteråt. Nu har folk börjat acceptera att det är okej att överleva efter en våldtäkt, säger hon.

De ruttna soporna får luften i östra Delhi att surna. I en slum i området Shashi Garden betar gatuhundar, grisar och getter genom en avfallshög.

Ett tiotal nyfikna barn följer efter oss in i de smala gränderna. Elkablar hänger i drivor på fallfärdiga lyktstolpar. De pastellfärgade tegelhusen står staplade på varandra.

Ett 30-tal kvinnor har samlats för att prata om vaccinationer, med det bredare syftet att öka sin självständighet. Foto: Daniella Backlund På en uteplats mellan två av husen har ett 30-tal kvinnor samlats för att prata om vikten av vaccination med hjälporganisationen Smile Foundation. Vaccinationerna är ett led i kvinnornas strävan efter utbildning, jobb och en självständig tillvaro.

– Tidigare fick vi inte ens lämna våra hem. Om kvinnor vill nå ut och förbättra sin situation i dag kan de göra det. Livet är inte längre begränsat till att åldras, gifta sig och skaffa barn, säger Shanti Devi, 36, som kom till Delhi från den nordöstra delstaten Bihar för fem år sedan.

På mötet verkar de yngre flickorna mest glada över att befinna sig i ett rum avsett för kvinnor. Delhis blå himmel – och några nyfikna pojkar – tittar fram mellan cementblocken ovanför oss.

Vardagen kan dock se betydligt mörkare ut. Kvinnor, flickor och även små barn faller med jämna mellanrum offer för sexuellt våld i denna del av Delhi. Några veckor före SvD:s besök våldtogs en 15-årig flicka sedan hon hade försökt skydda sig från några gatuhundar just här i Shashi Garden. Parvdeen Kumar, som bor i området, berättar att ett två år gammalt barn nyligen våldtogs i närheten.

Överfallet är inte omskrivet av lokala medier. Men det har inte bara fallit i glömska.

Parvdeen Kumar, 24 (till höger), försöker sätta stopp för sexuella trakasserier i östra Delhi. Foto: Daniella Backlund – Folk samlades för att protestera. Vi anmälde det till polisen, säger Parvdeen Kumar.

Jag uppmanar mina vänner att låta bli att trakassera kvinnor

24-åringen poserar bredbent för kameran med dussintals barn omkring sig. Trots machostilen är han en av männen i området som försöker motverka sexuellt våld och trakasserier.

– Jag uppmanar mina vänner att låta bli att trakassera kvinnor öppet. De kan bli arga, men jag försöker förklara pedagogiskt att det inte är okej. Vissa män gör det svårt för mig, säger Parvdeen Kumar.

Bishnu Mondol, 45 (i mitten), önskar att hans döttrar ska vara fria att gå vilken utbildning de vill. Foto: Daniella Backlund En bit bort har ett tiotal män samlats under ett solskydd på sin lunchrast.

Många är migranter. De flesta har bara jobb för dagen, om ens det. Men de är ense om att kvinnorna i deras närhet borde få en chans till ett drägligare liv.

Teförsäljaren Bishnu Mondol för gruppens talan. Han var en av de första som engagerade sig i dessa möten. Han önskar att minst tio gånger fler män skulle dyka upp varje gång. Så är dock inte fallet.

– Jag har två döttrar och en son. Jag försöker se till att mina döttrar får en dräglig utbildning.

Får dina döttrar gifta sig med vem de vill?

– Ja. Definitivt.

I slummens dörröppningar och på marken kryper små barn omkring. Ingen förälder syns till. Foto: Daniella Backlund Framstegen är begränsade, och optimisterna försiktiga. Det var dock inte bara universitetsvärlden som drogs med i protesterna som följde gruppvåldtäkten för tre år sedan, enligt flera SvD talar med.

Även till Indiens lägre kaster spred sig nyheten, enligt Juanita Kakoty på organisationen Apne Aap, som erbjuder flickor i Indiens mest utsatta områden hjälp i vardagen.

– Det var många ur medelklassen som protesterade, men även folk från de områden vi finns i, säger Juanita Kakoty.

Organisationens målgrupp är lågt ställda kaster, ofta nomadiska folkslag, där det är vanligt att mannen i hushållet tvingar sin fru att sälja sex. Juanita Kakoty ser vissa förändringar under sina hembesök.

– I dag kan männen sitta tysta och lyssna när vi besöker dem. De protesterar i alla fall inte. Det är en enorm förändring, säger Juanita Kakoty.